Dag 13 - andakt i fastetid (idag på svenska)

​

Velkommen/Inledning 

Jag lyssnar ibland på en podcast som heter "Intelligence squared". Den handlar om debatt och två lag om två personer (som är experter i ämnet) som debatterar en fråga. Publiken väljer innan debatten vad dom menar i en fråga och sedan väljer dom också efter debatten vad dom tycker. Det lag som har fått flest procent personer över på sin sida vinner. Sansad debatt är också en vinnare...oftast.

Jag tycker det är väldigt spännande och lärorikt och hjälper mig att hålla tanken och tron flexibel. Att kunna ändra sig och erkänna att man har haft fel på grund av att någon/några överbevisar oss är väldigt svårt men väldigt viktigt. Givetvis kan vi inte ha alla rätt i livets quiz.

Bevis, logik och god argumentation borde vara accepterat och till och med populärt. Tyvärr är det inte så i det vanliga livet och speciellt inte här i Skandinavien där alla är experter och tror att man alltid tänker kritiskt och skeptiskt. Det blir lätt så när samhället är hyper-individualistiskt och sekulärt. Alla blir sin egen expert och gud.

Ofta märker jag även att den svenska (kanske även norska) ryggradskänslan att ingen-ska-sticka-ut-ur-mängden innebär att ovissheten har blivit en dygd. Alla får tro (och de facto tror) vad dom vill och alla har rätt och ingen har fel. Här finns ingen auktoritet förutom vårt eget sinne men i falsk ödmjukhet vill man inte hävda sin rätt över andra (förutom i anonyma kommentarer på nätet) utan accepterar att vara "eniga om att vara oeniga". 

 

Jag tycker inte om det. På något sätt måste sanningen få utrymme och möjlighet att förpassa falskhet och fel till sophögen. Jesus verkade tänka likadant, om vi får tro dagens kapitel. Han gick in i en debatt och diskussion, inte för att "dela sina tankar" men för att visa vägen till sanningen. Han sa att han var sanningen, vilket är lite konstigt, men jag gillar det. Jesus både har och är vår sanning. Det finns inget att vinna på att dela banan med falskhet och fel. 

 

Hur kunde det bli så att detta med att få vägvisning och hjälp att finna sanningen blev något dumt?

​

La oss be

Look upon us, O Lord,
and let all the darkness of our souls
vanish before the beams of your brightness.
Fill us with holy love,
and open to us the treasures of your wisdom.
All our desire is known unto you,
therefore perfect what you have begun,
and what your Spirit has awakened us to ask in prayer.
We seek your face,
turn your face unto us and show us your glory.
Then shall our longing be satisfied,
and our peace shall be perfect.
(Augustine, 354 - 430)

​

Markus evangelium - kapitel 12

Idag ska vi studera Markus kapitel 12. Metoden jag använder är fortfarande enkel:

1. Vi ser på teksten, finner ut hovedtrekk i teksten.

2. Vi ser på ev. vanskelige ord og uttryk og viktige verser.

3. Vi ser på konteksten.

4. Prøver å finne ut av Markus mening/poeng med det han skriver.

5. Til slut prøver vi å se hva teksten siger oss idag.

​

1. Vi ser ett spår:

1. Jesus och de skriftlärda/fariséerna/sadducerna debatterar.

Utan tvivel var det så att det måste bli en slags konfrontation i Jerusalem mellan Jesus och de religiösa experterna om lära och sannhet. I detta kapitel ser vi hur Jesus går in i diskussionen till 100% och blottlägger dåliga argument, hyckleri och villolära. Vad man tror om Gud och människan och skapelsen får alltid konskvenser, stora och små, och Jesus tog nu debatten och "slog ett slag" för sannhet och rätt tro.

​

2. Viktige vers (Bokmål 2011):

-- 12.24   "Jesus svarte dem: «Dere farer vill! Og skjer ikke det fordi dere verken kjenner skriftene eller Guds

                makt?

 

​

3. Konteksten

Markus 12 har en kontext som är konfrontation/diskussion i Jerusalem. Markus ger oss några förklaringar att de "skriftlärda" vill döda honom men att de var rädda för folket. Kontexten är också att sann och rätt tro är möjlig genom att förstå skriften och Guds makt, men att hyckleri är som bäst en dålig fasad man gömmer sig bakom för att behålla position eller makt eller "image". 

 

​

4. Markus poeng

Det verkar som om Markus vill berätta om en Jesus som tar konfrontationen med de olika religiösa ledarna på allvar och som inte viker undan. Som har svar. Som kan vinna argument. Som tar villolära på högsta allvar. Som tar kampen för sannhet.

Det är spännande är att diskussionen slutar med att en skriftlärd som är enig med Jesus om det viktigaste i Lagen, nämnligen att: "Herren er én, og det er ikke noen annen enn han. 33  Å elske ham av hele sitt hjerte og av all sin forstand og av all sin kraft og å elske sin neste som seg selv, det er mer verdt enn alle brennoffer og andre offer."  Intressant nog säger Jesus att denne mannen inte är långt borta från Guds rike. Kan det betyda något annat än att han önskade "omvändelse och tro" från mannen och inte bara korrekt teologi?

​

5. Markus 12 idag

Jag tror att Markus 12 är väldigt viktig för oss idag. Det finns rätt och fel tro och det spelar roll. Många höll fast på sin tro, sitt perspektiv, men en person valde att bli enig med Jesus. Det gäller att inte hålla fast på sitt eget men att söka Jesus och hans sanning och tro för annars går man vilse i sin egen förträfflighet. 

Den avslutande berättelsen om änkan som gav lite pengar men mer än alla andra ger oss en indikation på att det viktigaste vi kan göra är vad vi gör med det vi har, oavsett om det är mycket eller lite. 

​

En sangtekst

Deg å få skode er sæla å nå,
Gud, ver det syn som mitt hjarta vil sjå;
ver du for tanken min dyraste skatt,
ljoset som strålar ved dag og ved natt!

 

Ver du min visdom, mi sanning og trøyst,
tal du det levande ord med di røyst!
Far, lat meg vere barn her hjå deg
Kom til meg, Herre, ja bu du i meg!

                                     

Ver du i striden mitt skjold og mitt sverd;
ver du det merke som syner mitt verd,
livd for mi sjel, den tryggaste vakt;
lyft meg mot himlen, du makt i mi makt!

​

La oss be

Vår Far i himmelen!
La navnet ditt helliges.
La riket ditt komme.
La viljen din skje på jorden slik som i himmelen.
Gi oss i dag vårt daglige brød,
og tilgi oss vår skyld,
slik også vi tilgir våre skyldnere.
Og la oss ikke komme i fristelse,
men frels oss fra det onde.
For riket er ditt og makten og æren i evighet.
Amen

​

Avslutning

Precis som i Paradiset

vandrar Gud i Skriften

sökande efter oss

Ambrose av Milan