Judas.
Namnet har för evigt kommit att förknippas med svek och avsky. I Sverige finns det bara en man med det namnet...och det kan inte ha varit lätt.
Idag onsdag är det bara en dag kvar tills Judas förråder Jesus i Getsemane. Vi kan läsa att han valde att förråda Jesus efter att (en av de Maria som var närvarande i narrativet) hällde dyrbar olja över Jesus fötter som en förberedelse för hans begravning. Det skedde på onsdagen...och det står att Judas sökte lämpligt tillfälle att förråda Jesus efter att han hade erbjudit översteprästerna att göra just så, för ungefär 2000 kronor.
Uppenbarligen var Judas upprörd. I Markus är det "några" som muttrar för sig själva över Marias slöseri med olja. I Johannes är det Judas som för talan, där Johannes också lägger till att Judas motiv inte hade med omsorg om dom fattiga att göra utan att han var girig och en tjuv som stal för lärjungarnas gemensamma kassa.
Det ser inte ut som om Judas var en man av starka principer eller etik. I Matteus 27 står det dessutom att han ångrade sig när han såg Jesus bli dödsdömd. Han gick till översteprästerna och försökte få dom att ta tillbaka pengarna. Det ville dom inte så Judas tog pengarna, kastade in dom i templet och gick och hängde sig.
Både Markus och Matteus skriver att Jesus uttalade följande om den som förrådde honom:
"- Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född."
(Matt. 26.24).
Jesus sa alltså att det hade varit bättre för Judas om han inte hade blivit född och att han var "doomed to destruction John 17:12), antagligen med tanke på vad som väntade honom i evigheten.
Jag stannar till lite vid att Judas ångrade sig och kastade in pengarna i templet. Det är en intressant aspekt av historien. Vad betyder det att han ångrade sig och kastade in pengarna i templet? Sökte han förlåtelse? Ville han göra bättring? Be om ursäkt? Vi vet att det var vanligt att ge pengar till templet som ett offter till Gud. Kanske var det så Judas tänkte?
Vi vet inte vad han tänkte men det vi kan lära av Judas är att ibland har våra handlingar eviga konsekvenser även om vi ångrar oss och försöker på nåt vis att ändra på vad vi har gjort. Det finns saker man inte kan få ogjort.
Jag tror att även om Judas ångrade sig, eller omvände sig som det står i en del översättningar, så saknades det en ingrediens för hans frälsning. Istället för att vända sig till Jesus i ånger och tro, gick han och hängde sig. Han skulle ha väntat lite och vänt sig till Jesus. Peter förrådde inte Jesus men förnekade honom på den mörkaste stund...ungefär lika illa. Skillnaden var att Peter, trots djup skam och skuld, väntade lite och vände sig till Jesus när möjligheten kom.
Där ligger en djup sanning för oss alla.
