Peter (eller Petrus).
Otvivelaktigt ledaren för Jesus lärjungar...men på Långfredagen finns han inte med. Han hade tillsammans med Johannes följt efter soldaterna som hade tagit Jesus tillfånga i Getsemant och befann sig sent på kvällen utanför översteprästens hem och värmde sig vid en eld i innergården.
Du vet vad som hände. Peter får tre anklagelser att han var en av Jesus lärjungar men Peter förnekar det tre gånger. Jesus ser honom och tuppen gol...och Peter kommer ihåg Jesus profetia att han skulle förneka Jesus innan tuppen gol. Han försvinner från platsen med bittra tårer rinnandes nedför sina kinder.
Han skäms så mycket att han inte finns att se hela Långfredagen, dagen då Jesus behövde honom som mest. Det blir Johannes som får överta den rollen. Peter är sannolikt kvar hemma hos Johannes, i ångest och kval över vad han har gjort och vad det innebär att han inte kan göra.
Peter som så var så ivrig att följa Jesus och till och med gå i döden för honom sitter hemma hos Johannes och missar historiens näst viktigaste dag. Allt har fallit i bitar för honom och jag tror det var ganska lika känslor i honom som i Judas som ångrade sitt svek. Peter ångrade sig säkert men visste inte han hur han skulle kunna fixa det. Men han håller ut.
Vi läser inte om Peter förrän på söndagsmorgonen när han rusar till graven och springer rätt in i den tomma graven (Johannes kom först men väntar utanför). Fanns det kanske en chans till återupprättelse? Kunde han bli kvitt sin skam och skuld? Kunde Jesus förlåta honom?
Peter är oss.
Alla har vi någon gång svikit Jesus. Förnekat att vi kännde honom. Inte älskat våra fiender, inte följt Jesus bud. Brutit trospakten och "tillbett" turen eller lyckan eller ödet eller chansen.
Skulle våra motiv och våra handlingar spelas upp på en filmduk skulle vi ganska snabbt befinna oss i samma kategori som Peter gjorde. Skammen skulle välla fram. Skulden skulle vara stor. Bittra tårar skulle rinna ned för våra kinder.
Skulle det finnas något hopp för oss? Fanns det hopp för Peter?
Ja, det finns hopp.
Peter rusar till graven och går in i den för han behöver Jesus mer än Johannes.
Peter hoppas i vattnet och simmar till land istället för att segla in båten för han behöver Jesus mer än dom andra i båten.
Peter svarar tre gånger att han älskar Jesus för det var tre gånger han förnekade Jesus...men han blev lite förnärmad att Jesus tvivlade och behövde fråga tre gånger men Jesus visste hur skört och svagt det mänskligt hjärtat är. Hur snabbt det kan förändra sig, särskilt när motgången kommer.
Det kan vi känna igen men om vi ser vad som hände med Peter ser vi att Jesus gör något med människor som följer honom i kärlek och lydnad. Som har återupprättats.
Dom förändras och liknar mer och mer Jesus. Se vad som hände med Peter.
Han gick från det djupaste mörker ensam i tomt hus på självaste långfredagen till att predika omvändelse i Templet så 3000 blev frälsta, skrev flera brev som vi har i Bibeln och blev ledare för dom kristna i Jerusalem.
Det finns alltid hopp även i vårt mörkaste mörker...bara vi vänder oss till Jesus och väljer honom och inte oss själva. I oss själva finns ingen medicin mot vårt mörker, det fick Judas erfara. Medicinen, ljuset, finns hos Jesus som sa att Han var världens ljus.
