Question 6 - can you prove God's existence?
Kort svar
Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.
Hebréerbrevet 12:1
Långt svar
Ordet "tro" har ett dåligt rykte.
"Tro" betyder för många att man inte riktigt vet. Det ligger en ovisshet inbyggd i ordet som gör att dom allra flesta associerar tro med osäkerhet eller att man gissar sig fram.
På så sätt betyder det ungefär samma sak, i mångas öron, när man säger att "jag tror på Gud" och "jag tror det kommer regn imorgon". Det är inget man riktigt vet utan snarare en mer eller mindre kvalificerad gissning och/eller önsketänkande.
Bibeln säger istället att "tro" är en övertygelse och en visshet, något man faktiskt vet. Hur kan tro ha hamnat från övertygelse och visshet till ovisshet och gissningar? Kan det handla om olika slags "tro"?
Man kan ganska snabbt hamna i ett djupt filosofiskt samtal här om epistemologi (läran om vetande) men jag vill se på saken från en annan lite mer jordnära vinkel.
Jag tänker mig att det skulle underlätta och minska denna förvirring (mellan ordets vardagliga och Bibliska betydelse) om vi fokuserar på ordet "på". Vi lägger till det till "tro" och på så sätt förankrar vi ordet "tro".
Kristen tro handlar ju inte först och främst om intellektuella samtal eller åsikter eller osäkra påståenden.
Kristen tro handlar om att man tror på någon som är en historisk person. Jesus från Nasaret.
Kristen tro handlar om att man tror på en person och att det han gjorde och sa och visade är sant och faktiskt hände i verkligheten. Ingen annan religion har så mycket fakta att tro på. Detta är något unikt och enormt viktigt för kristendomens unika position bland världens religioner. Kristna tror på Jesus som gav oss både historiska fakta och en personlig relation. Det ger oss en väldigt speciell förståelse av vad det innebär att veta något och hur tro spelar en roll där.
Jag tror att detta sätt att veta något, att tro, är starkare än alla andra sätt att veta något. Jag tror att kristen tro, rätt förstådd, innebär en starkare kunskap och säkerhet än det som oftast kallas för "vetande".
Låt oss ta ett exempel:
Vad vet jag bäst eller med störst säkerhet?
a) 2+2=4 eller,
b) min fru älskar mig
Rätt svar är b. Varför?
Jo, därför att a) vet jag med endast en liten del av min hjärna/mitt medvetande men b) vet jag med så mycket mer av min hjärna och medvetande.
Det kan tyckas att 2+2=4 är säkrare kunskap och vetande men min tes är alltså att b) är både djupare och säkrare "vetande" än a), även om b) innehåller mycket av vad vi skulle klassificera som "tro", som erfarenhet, upplevelser, tillit, lojalitet, kärlek och mycket mer.
Det är ungefär samma anledning till att min tro på Jesus är säkrare "vetande" än 2+2=4.
Christer Sturmark har fel, tro och vetande är inte motpoler eller konkurrenter. Kristen tro är att veta bättre, djupare och säkrare.
(Ajdå, det blev visst lite filosofi och epistemologi trots allt, men jag hoppas det inte blev för tungt.)
Och så Jesus...
Jesus hade ganska mycket att säga om "tro" men det viktigaste var detta med den personliga tilliten som tro. Tro. På. Mig.
Jag tycker också det är intressant att notera två andra saker om tro utifrån Jesus perspektiv.
För det första verkar det som om att det inte räcker med att tro på Jesus rent intellektuellt och lite passivt, som det intellektuella ofta blir. Det behövdes ganska tuffa tag (förföljelser)för att få lärjungarna att agera utifrån sin tro och göra lärjungar av hela världen. Det verkar nästan som om tro har en inbyggd tendens att bli lite stillasittande...som en åsikt som är trevlig och sann men inte särskilt aktiv eller förvandlande...och att det inte är bra.
Det andra är att Jesus talade oftare om att älska honom än att tro på honom. Peter fick inte frågan "tror du på mig?" tre gånger efter uppståndelsen.
Lärjungarna fick inte höra ett långt tal om att "tro" på Jesus under den sista måltiden men att dom skulle älska honom och följa honom.
Kristen tro måste på absolut inga villkor förbli en intellektuell åsikt eller mentalt passivitet. Om den inte syns och märks och förändrar oss bör vi omvärdera hur vi egentligen har det med Gud.
Hur svarar du på frågan Peter fick?