Jag minns en diskussion jag hade en gång på ett tåg. Jag hade precis lämnat en årskonferens i Metodistkyrkan och var traditionsenligt uttråkad och klar för hemfärd. Jag satt i mina prästkläder och tänkte inte på det förrän jag hörde personen mitt emot mig fråga: "- Är du präst, eller?". 

Det visade sig att mannen i fråga var en utbytesstudent från Teheran, Iran, och gick på högskolan i Lund. Han var troende muslim men hade några frågor om Gud och Jesus och kristen tro, varför kristendomen skulle vara sann och inte islam och så vidare.

Samtalet var intelligent, ivrigt och spännande och tiden gick. Det som hade börjat med en slags utmaning fortsatte som ett genuint sökande efter sanningen om Gud. Plötsligt vänder sig tågresenären på andra sidan mittgången mot mig och frågar: "- Can you prove that God exists to me?". Det visade sig att han hade lyssnat på vårt samtal (vilket inte var så konstigt då svenska tåg är världens näst tystaste plats, efter bussarna) och hade blivit nyfiken. Han kom från Chechnya och var ateist. Jag svarade att: "- Sure, what kind of evidence do you want? Historical? Logical? Philosophical? Biblical? Psychological?".

Det som följde blev en av de mest intressantaste diskussionerna jag någonsin har haft. 

​

Vi närmade oss slutstationen i Göteborg och jag ställde det som skulle bli min sista fråga till ateisten från Chechnya:

"- Let me put it this way. You seem to be stuck on the idea that only science can prove anything, even though that is an unscientific idea in itself. Try to find God by making an assumption and then do an experiment and draw your own conclusions.

1. Assume that God might exist. 

2. Investigate if your theory is valid by experimenting with a method called prayer. Ask Him if he is real.

3. Lastly, wait and see if Jesus responds."

​

Både muslimen från Iran och ateisten från Chechnya tystnade en stund. Till slut sa ateisten: "- That is good idea. I will try it". Tåget kom in till stationen och vi sa "good-bye" och gick våra skilda vägar. 

Bästa. Tågresan. Ever.

​

​

Givetvis kan man bevisa att Gud finns.

 

Varför skulle alla kristna vara så dumma att dom tror i blindo på en helt uppenbart hyper-fantastisk historia om en osynlig Gud och allt annat märkligt utan belägg?

Det är min erfarenhet att det föreligger en liten fördom om kristna som liiite mindre smarta än dom som inte tror på Gud. Att rationell tanke eller djup reflektion eller logiskt tänkande skulle vara förbehållt humanisterna och alla andra som inte tror. Att kristna är lite naiva eller mentalt svagara än andra.

​

Det blir kanske så i länder som Sverige (och snart Norge) där kristna idéer och värderingar och dogmer inte längre informerar och influencerar samhället utan mest lever kvar som en historisk kvarleva.

​

Då gör man gott i att komma ur den skandinaviska bubblan och tänka att rent statistiskt sett måste det finns hyper- intelligenta kristna inom alla möjliga slags områden, från kvantfysik till molekulär-biologi till whatever.

En enkel Google sökning ger oss massor av vetenskapsmän och kvinnor, författare, ingenjörer, politiker och helt vanliga människor som du och jag som tror på Gud. Varför gör dom det?

​

Jo, därför att det finns rationella och goda och tillgängliga positiva svar på frågan om Gud finns...och det utan att ta Bibeln till hjälp. 

Bibeln är den bästa källan vi har med information om Gud men för många är den suspekt och minst sagt opålitlig eller mest propaganda. Det är inte min mening och stämmer dåligt överens med både kristen och icke-kristen forskning om Bibeln, men med det sagt så kan man alltså bevisa att Gud finns utan den.

 

Innan vi beger ut på denna spännande resa att utforska bevis gör Guds existens så är det viktigt att vi ställer oss frågan, vill vi verkligen veta? Vågar vi följa argumenten och bevisen och det logiska resonemanget dit det tar oss?

​

Påföljande frågor/svar här på denna hemsida kommer att ta upp olika bevis för Guds existens men här en liten smakbit från mitt eget arkiv:

​

Uber-ateisten Richard Dawkins var på TV en gång i programmet "Skavlan". Han pratade om hur en dikt eller en solnedgång kan röra honom till tårar och hur det kan vara möjligt, han som inte tror på Gud eller själen utan att allt är materia och energier`? Hur kan fotoner som bryts på olika avstånd och våglängder i vår atmosfär, eller streck och cirklar av bläck på ett papper, röra honom till tårar?

Hans svar: "I believe science may one day answer these questions." 

 

Min fråga är:

Vem är det som gråter? 

​

Gråter materia och energier? 

Nej

Ergo, Richard Dawkins är mer än bara materia och energier.

Ergo, det finns mer i verkligheten än materia och energier.

Ergo, något eller någon måste ha skapat materia och energier för ingenting kommer från ingenting.

Ergo, Gud.