top of page

Fråga 9 - att bevisa Guds existens, Del 3:

"Kalam", Pascal, Rachmaninoff och människans värde

Kort(a) svar

Kalam

Kalam är ett arabiskt ord som betyder  "tal", som i engelskans "speech". Det började hos de gamla grekerna men blev  i tidig medeltid beteckningen på en slags filosofi som hävdade att universum inte kunde vara oändligt gammalt och således måste ha skapats och därför måste det finnas en skapare. Det lyder i korthet:

  1. Allt som har börjat existera har en orsak.

  2. Universum har börjat existera.

  3. Alltså: universum har en orsak.

  4. Denna orsak är det vi kallar Gud.

 

Pascal

Pascal levde på 1600-talet och var en känd fysiker, filosof och matematiker. Han skrev mycket om Gud och tro och önskade att skriva ett slags "bevis" för Guds existens som inte är ett typiskt bevis utan mer en blandning av filosofi och psykologi. Hans "vad/bet" kan bäst beskrivas med en bild:

 

 

 

 

 

 

Varför inte välja ruta 1? Vad har man att förlora?

Det är inte ett bevis för Guds existens men det är ett gott grundlag för att värdera sin egen ställning och vilka val man har.

Rachmaninoff

Denna musiken finns, därför finns Gud. Antingen ser man det eller inte.

Människans värde

En genomsnittlig person innehåller grundämnen som är värda $160, give or take.

Varför tänker alla automatiskt att alla människor har ett okränkbart värde (mord är fel) och ett icke-monetärt värde (vi tar hand om våra gamla som inte producerar så mycket till samhället)?

Värdet måste komma från något som inte är materia och det i sin tur måste komma från Gud.

460px-Pascal's_Wager_Diagram.png.bmp

Långt svar

Att bevisa Guds existens kan göras på olika sätt men nästan alla sätt kommer till korta när det gäller att beskriva vad för slags Gud som finns eller vad Han/Hon vill. Inte heller kan dessa bevis tvinga någon till att tro.

 

Att försöka bevisa Guds existens handlar om att göra det intellektuellt och psykologiskt möjligt för den som vill, inte att matemtatiskt tvinga någon att tro, typ 2+2=4.

 

Kalam argumentet har fått ett ordentligt uppsving i och med Big Bang teorin (inte TV-serien) och är i mina ögon ett väldigt solitt argument. Premisserna är tydliga och slutsatsen följer logiskt på resonemanget. Det säger inte att kristendomens Gud finns men det gör det svårt att vara ateist...och det är halvvägs.

Argumenten emot detta "bevis" är i mina ögon så extremt komplicerade och invecklade att det blir löjeväckande (till exempel att det skulle finnas en teoretisk verklighet att något skapar sig självt, typ ett äppleträd bara "poff" står där plötsligt.

Pascals "bevis" är som sagt inte ett bevis utan en vädjan till vår överlevnadsinstinkt. Varför inte välja Gud för att vara på den säkra sidan?

Uppenbarligen kostar det något att välja att tro på Gud, t.ex. vad man kan/bör/ska göra eller inte göra och att det är Gud som bestämmer vilket. 

Det är ett vad, att man förlorar lite på att tro kontra att inte göra det. Att Gud och chansen på 50-50 att han finns och att det finns en god evighet (något sämre odds) är värt priset.

 

Pascal visade också med detta att agnosticism, att likesom vänta på bättre svar och bevis innan man väljer tro eller icke-tro, är omöjligt eftersom vi alla lever i tiden och en dag tar tiden slut...och vårt val i tiden blir evigt.

Rachmaninoff är ett exempel på hur konst och kultur påverkar oss så på djupet och att det är ett tecken/bevis på att Gud finns.

 

Tänk efter:

En genomsnittlig människas kropp är uppbyggd till ca. 98% av 6 grundämnen: syre (65%), väte (10%), kol (18%), kväve (3%), fosfor (1,5%) och kalcium (0,35%). 

Om Gud inte finns är människan enbart och endast (och nödvändigtvis så) en samling grundämnen, slumpartat (det vill säga utan någon som helst design eller tanke eller plan) sammansatt. En ateist måste säga att grundämnen+tid+strålning+slumpen har skakats fram till att skapa inte bara Rachmaninoffs tredje pianosymfoni i D-moll men också vår reaktion på den, en reaktion som absolut inte innehåller några grundämnen men ändå är verklig.

Hmmm....

Människans värde

Jag undrar ibland hur ateister argumenterar för människans värde. Vad är det som gör människan värdefull för en ateist?

 

En ateist kan omöjligt tro på något som inte är materia, t.ex. en själ, eftersom en själ inte är eller kommer från materia. En sten börjar inte tänka en vacker dag.

 

Vi människor tänker intuitivt att vi, och alla andra, har ett värde som överstiger det materiella ($160).

När någon inte tänker så och behandlar människor som produkter, typ trafficking, så reagerar vi kraftigt. Det är liksom ett grundfel.

 

Jag tror att det enda sättet att förklara det på är att vi intuitivt vet med oss att vi, och alla andra, är mer än vad vi kan se och mäta...och det kan bara förklaras med att det finns en icke-materiell varelse som har skapat detta icke-materiella i oss.

 

Igen, den tankegången leder inte automatiskt till Jesus men den leder bort från agnostisism och ateism och det är en bit på vägen.

Och så Jesus...

Jag ser inte att Jesus försökte bevisa Guds existens genom att använda detta argumentet heller.

 

Uppenbarligen hade Jesus en förståelse av att människan hade ett evigt värde, den saken är klar. En av mina favoritverser i Bibeln ger oss en fin bild av detta: 

 

Romarbrev 5:8

Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare

och 

 

Hebréerbrevet 2:9 och 16

Men vi ser Jesus, som en liten tid var lägre än änglarna, nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe...

...Det är ju inte änglar han tar sig an, utan Abrahams barn. 

 

bottom of page