Att bevisa Guds existens kan göras på olika sätt men nästan alla sätt kommer till korta när det gäller att beskriva vad för slags Gud som finns eller vad Han/Hon vill. Inte heller kan dessa bevis tvinga någon till att tro.

 

Att försöka bevisa Guds existens handlar om att göra det intellektuellt och psykologiskt möjligt för den som vill, inte att matemtatiskt tvinga någon att tro, typ 2+2=4.

 

Kalam argumentet har fått ett ordentligt uppsving i och med Big Bang teorin (inte TV-serien) och är i mina ögon ett väldigt solitt argument. Premisserna är tydliga och slutsatsen följer logiskt på resonemanget. Det säger inte att kristendomens Gud finns men det gör det svårt att vara ateist...och det är halvvägs.

Argumenten emot detta "bevis" är i mina ögon så extremt komplicerade och invecklade att det blir löjeväckande (till exempel att det skulle finnas en teoretisk verklighet att något skapar sig självt, typ ett äppleträd bara "poff" står där plötsligt.

​

Pascals "bevis" är som sagt inte ett bevis utan en vädjan till vår överlevnadsinstinkt. Varför inte välja Gud för att vara på den säkra sidan?

Uppenbarligen kostar det något att välja att tro på Gud, t.ex. vad man kan/bör/ska göra eller inte göra och att det är Gud som bestämmer vilket. 

Det är ett vad, att man förlorar lite på att tro kontra att inte göra det. Att Gud och chansen på 50-50 att han finns och att det finns en god evighet (något sämre odds) är värt priset.

 

Pascal visade också med detta att agnosticism, att likesom vänta på bättre svar och bevis innan man väljer tro eller icke-tro, är omöjligt eftersom vi alla lever i tiden och en dag tar tiden slut...och vårt val i tiden blir evigt.

​

Rachmaninoff är ett exempel på hur konst och kultur påverkar oss så på djupet och att det är ett tecken/bevis på att Gud finns.

 

Tänk efter:

En genomsnittlig människas kropp är uppbyggd till ca. 98% av 6 grundämnen: syre (65%), väte (10%), kol (18%), kväve (3%), fosfor (1,5%) och kalcium (0,35%). 

​

Om Gud inte finns är människan enbart och endast (och nödvändigtvis så) en samling grundämnen, slumpartat (det vill säga utan någon som helst design eller tanke eller plan) sammansatt. En ateist måste säga att grundämnen+tid+strålning+slumpen har skakats fram till att skapa inte bara Rachmaninoffs tredje pianosymfoni i D-moll men också vår reaktion på den, en reaktion som absolut inte innehåller några grundämnen men ändå är verklig.

Hmmm....

​

Människans värde

Jag undrar ibland hur ateister argumenterar för människans värde. Vad är det som gör människan värdefull för en ateist?

 

En ateist kan omöjligt tro på något som inte är materia, t.ex. en själ, eftersom en själ inte är eller kommer från materia. En sten börjar inte tänka en vacker dag.

 

Vi människor tänker intuitivt att vi, och alla andra, har ett värde som överstiger det materiella ($160).

När någon inte tänker så och behandlar människor som produkter, typ trafficking, så reagerar vi kraftigt. Det är liksom ett grundfel.

 

Jag tror att det enda sättet att förklara det på är att vi intuitivt vet med oss att vi, och alla andra, är mer än vad vi kan se och mäta...och det kan bara förklaras med att det finns en icke-materiell varelse som har skapat detta icke-materiella i oss.

 

Igen, den tankegången leder inte automatiskt till Jesus men den leder bort från agnostisism och ateism och det är en bit på vägen.